Historik
Appenzeller sennenhund härstammar från vall- och vakthundar av en viss typ som fanns framför allt i kantonen Appenzell i nordöstra Schweiz. Rasen som sådan är klart avgränsad från de övriga sennenhundarna (berner sennenhund, entlebucher sennenhund, grosser schweizer sennenhund). Schweiziska Kennelklubben (SKG) utformade en rasbeskrivning 1897 under namnet "Sennen- oder Treibhund". Appenzeller Sennenhund Club bildades 1906 och första rasstandarden fastställdes 1914.
Användningsområde
Rasen har ett stort behov av att fungera som en arbetande hund. Med sitt livliga temperament behöver den få utlopp för sin energi genom att arbeta. Ursprungligen är den en skällande boskapsvallare och vakthund. Den används också som sådan framför allt i Schweiz. I Sverige arbetar några hundar som fårvallare. De är något tuffa på får eftersom de i grunden är boskapsvallare. Den är lättlärd och används i Europa som polis-, lavin-, drag-, blindhund med mera. Den kan vara framgångsrik i hundsporterna lydnad och agility.
Hälsa
Den vanligaste sjukdomen är patella luxation (lösa knäleder). Ektopisk uretär (urinledaren från njuren mynnar inte på normalt sätt i urinblåsan) förekommer också. Höftledsdysplasi (HD) förekommer.
Egenskaper / Mentalitet
Rasen är livlig och temperamentsfull, med stark vakt- och vallinstinkt. Den är mycket misstänksam mot främlingar och inte någon förstagångshund. Den väljer verkligen vem den vill umgås med. Det är viktigt att hunden redan tidigt som valp och unghund genomgår en noggrann socialisering. Hunden kräver en nära kontakt med familjen och mycket uppmärksamhet. Rasen bör inte bo i lägenhet och aldrig gå i hundgård eller stängas in delar av dagen. Den bör ständigt få vara med. Får den inte det, blir den rastlös. På grund av sitt ursprung är den i sig själv mycket skällig.
Storlek och utseende
Appenzeller sennenhund är en trefärgad, medelstor och nästan kvadratiskt byggd hund. Den är i alla detaljer proportionerlig, muskulös, mycket rörlig och kvick. Uttrycket är klipskt. Mankhöjd för hanar är 52–56 cm och tikar 50–54 cm. Pälsen är fast och åtliggande. Täckhåren är täta och glänsande med en tät underull. Grundfärgen är svart eller havannabrun med roströd tanteckning och vita tecken.
Pälsvård
Pälsen är enkel att sköta. Vanligast fäller hunden två gånger per år.
Övrigt
Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.
